Lovisa!

"Vet ni vad det blir om en punkare får punka?" "Dubbelpunkare hahhaha"

Tyvärr går min mellanslagsknapp knappt att använda så det blir bara bilder från helgen.

Hej hej! Har tvärsnott Linns dator på universitetet, hon värmer sin lunch och jag ska in till stan. Som den numera trogna bloggare jag är tänkte jag bara säga att det inte blir några inlägg i helgen. Berättar om helgen senare. Tjao!

Idag var det dax för tenta igen. Det är konstigt för att jag hatar att gå mot en tenta men jag älskar samtidigt att gå vägen mellan universitetet och östra paviljongen, anledningen till att jag älskar det är för att man ser så mycket spännande människor där, jag vet egentligen inte varför alla spännande går på den vägen.

Efter en tenta som totallt tömde mitt huvud skulle jag gå tillbaka och då kom en kille på cykel som undrade åt vilket håll Sofiehem var, mitt hjärnsläpp satt fortfarande i så jag hade ingen aning. Han undrade då istället vilken stadsdel vi var på (vi stod precis bredvid Ålidhemscentrum) "jag vet inte" sa jag igen "jag tror vi är på universitetsområdet". Det måste ha stått illa till i mitt huvud just då.

Idag blev jag för typ femte gången erbjuden att köpa en lott för att vinna en resa till Paris från Lions på Ica.

De första tre gångerna var på samma dag, jag var på ICA för att hjälpa mamma att handla till EFS och Sagas kalas. Mamma gick in först och tackade nej, "jag är med henne" var jag snabb på att säga i tron om att jag skulle slippa undan. Det hjälpte tyvärr inte, "använd veckopengen" föreslog en av männen. Djupt förudmjukad fortsatte jag in på ICA. Hur gammal trodde de att jag var egentligen?

Flera gånger gick jag ut och in med vagnen eftersom vi hade handlat så mycket grejer och inte en enda gång lyckades jag smita igenom utan att bli erbjuden att köpa en lott. Egentligen beundrar jag dem lite för hur ihärdiga de faktiskt är.

Nästa gång jag var där sa jag bara nej och gick förbi och de accepterade mitt svar till min stora förvåning.

"Du som reser så mycket!" var inledningen på dagens försäljningsförsök. "Jag har inga pengar" svarade jag medan jag funderade på hur han som sålde lotterna visste att jag reste mycket. Det var pappan till en tjej som Linn spelade fotboll med för många många år sedan, ibland blir man förvånad vad folk vet om en.

De tyckte att jag skulle gå hem och hämta pengar men jag försökte med att min mor redan har köpt flera stycken. Jag (som för övrigt inte är så sugen på att vinna överhuvudtaget) insåg dock snart att de inte skulle ge sig den här gången heller så jag frågade om de skulle stå där till på söndag, indikerande att jag skulle komma tillbaka senare, synd för dem att jag lämnar stan imorgon.

Imorgon bär det iväg till Uppsala. Direkt efter en tenta i Umeå åker jag till Uppsala imorgon för att göra ännu en tenta där kl åtta på morgonen i övermorgon. Någonstans däremellan fick jag höra från Linn att vi är hembjudna till en amerikansk tjej som hon känner.

På lördag blir det fest för min morbror som har hunnit bli hela sextio år. Detta innebär att det kommer bli ganska fullt på linns studentrum när hela familjen kommer ner på fredag, då rymmer jag till Lotta på Kantorn, det ska bli kul att få bo där, har bara varit där en gång tidigare.

Den här låten är totalt odödlig och kanske till och med den bästa som gjorts.

Idag hade mamma bjudit hem två kanadensare som går på hennes utbildning. Jag gillar min mammas fördomar och framför allt hur hon uttrycker dem, det första hon sa till tjejen när hon kom in i köket var att hon hade tänkt att hon skulle vara vegetarian eftersom hon hade dreads. Den här gången hade hon faktiskt rätt. Sedan hade mina föräldrar tänkt att vi skulle göra nåt spännande, så vi skulle gå och kolla på bävrarna, då säger kanadensarna att bävern typ är deras nationaldjur, det tyckte jag var småkul.

Sagas Innebandylag med föräldrar for och tvättade folksams fönster.


Medan dom gjorde det for jag och pappa på blodomloppet. Han gick fem km och jag sprang tio. Där var också Ragna och Sofia och Anna, det var kulkul.


På lördagen fyllde Saga 14 och jag försökte kompensera min tråkiga presentkortspresent med en godiskaktus.


Jag gör födelsedagstårtan.


Sagas kompisar anländer.


Mammas GI-fika.


Fikafolket.


Saga blåser för allt vad hon är värd.


Och skär upp tårtan. Just det här kan jag garantera är väl dokumenterat.

Idag cyklade jag in till stan igen för det var grillning på gång hos Ragna. Jag tänkte på en grej när jag cyklade förbi Mariehem och såg en Ford som såg ut som en folkvagnsbuss. Om man bäst ska förklara hur den ser ut, hur ska man då säga? Det var en retorisk fråga eftersom ingen ändå kan svara. Mina två alternativ är Folkvagns Ford eller Fordbuss, det logiska vore ju Fordbuss, då byter man ju ut Folkvagn mot Ford men i mitt huvud låter Folkvagns Ford mycket bättre och man förstår mer vad som menas med det än om man säger Fordbuss.

Hos Ragna var det fint och enormt stort, lägenheten var minst dubbelt så stor som den hade varit i mitt huvud. Jag överlåter berättandet till bilderna.

Nu vet jag att det var länge sedan jag skrev och jag bara skjuter på det hela tiden. Grejen är att det har varit kalasfint väder och då är det inte lika kul att sitta inne vid datorn.

Idag är dagen som vi firar mer än Sveriges nationaldag, nämligen Norges nationaldag, jag gissar att ingen har undgått det men det känns fel att inte nämna det.


I helgen har jag i alla fall varit en sväng till mormor, sedan har vi tagit ner staketet och hos Ylva var det golördagsmiddag med henne och Sofia, sen gick vi ut på kvällen. Eftersom det är mycket roligare att ta bilder på sommaren har jag och Saga börjat använda kamerorna på allvar så jag kan utlova mycket bilder framöver, här kommer några.

För några år sedan orkade jag fortfarande protestera mot min mors knäppa ideer men har lärt mig med åren att det inte är lönt, jag har gett upp. Det senaste är att vi ska läsa en dikt till varje middag. Turordningen går runt och idag lästes August Strindbergs dikt "Våren".

Vad jag däremot inte har gett upp är springningen, idag kan jag nöjt berätta jag sprang 10 km på 51 minuter på elljuspåret. Det går frammåt. Nästa gång ska jag springa på asfalt och se om det kan gå ännu snabbare.

Eftersom jag anser mig vara den nya springexperten så tänkte jag dela med mig av två smarta knep för att springa snabbt. Första genialiska knepet är att klä sig lite mindre än vad man egentligen borde, då fryser man och springer fortare för att hålla värmen. Andra bra grejen är att springa där det är mycket människor som rör sig för vem vill möta andra människor i ett mestempo?

Det är så mycket med Rikard Wolff som facinerar mig förutom att han verkar väldigt snäll och godhjärtad. Jag kom just till insikt om att det var han som gjorde rösten till Scar i Lejonkungen och det kan man ju tycka att jag borde ha kommit på tidigare för han har egentligen en väldigt karaktäristisk röst men jag tänkte nog inte på det när den filmen kom ut eftersom jag då var fem år.

En annan sak som jag inte visste är att han tydligen har ett barn med Jonas Gardells syster.
 


Jag har alltid känt en skräckblandad förtjusning inför den här delen av lejonkungen, låten är bra men Scar är grym.

Tänkte att jag skulle göra en snabb sammanfattning av helgen. I fredagskväll for jag till Strand för att hälsa på Sofia och Anna i deras finfina hus. Där såg vi en "dokumentärfilm" ett rockband på 80-talet, den var ganska underhållande för stunden men gjorde inte så stort intryck att jag kom ihåg namnet på den.

Lördagen började med lövkrattning med pappa och Saga. Två saker förvånade mig med krattning, att det faktiskt är lite slitigt men också väldigt kul och sen blir det så fint också. På eftermiddagen for jag in till stan för att grilla med Jessica och hennes kompisar på Nydala. Vi tänkte att det måste ju ha varit perfekta dagen för att grilla, men icket. Vi satt precis vid sjön och det blåste svinkallt. Vi hade tänkt gå ut sen men alla var så sega så det blev inget med det. Nu låter det kanske som att allt var väldigt negativt men det var det inte, det var trevligt också.

Söndagen, vilodagen, är dagen då jag jobbar som hårdast för att ta igen allt jag tidigare har varit för lat för. Jag gick upp och åt frukost och började sedan storstäda mitt rum och handtvättade allting som jag har tänkt att jag ska tvätta hur länge som helst men inte orkat för att det inte har gått att tvätta i maskinen. Sedan tvättade jag några maskiner med annan tvätt också och här har jag bevis på att sockarna verkligen försvinner:


Det här är alltså de sockar som inte passade ihop med någon annan från samma tvättmaskin, jag börjar fundera på om det är jag som är sjukt dålig på tvätta eller om det är nåt skumt med sockarna eller eventuellt maskinen.

Efter jag hade städat klart och ätit en risgrynsgröt och äggmacka till lunch kände jag att det var dags att fara ut och springa. Egentligen var jag inte jättepeppad, jag hade mer en jag-kanske-borde inställning. 

Jag började springa och det var mycket snö och slask i spåret men det var mest kul för då blev det som en hinderbana där man måste ta sig runt eller hoppa över slaskpölarna. Jag sprang ett varv och sen ett till och ett till och ett till och innan jag visste ordet av hade jag sprungit 12,5 km(!!!). Jag är rädd att träningsvärken inte kommer vara nådig mot mig imorgon.

När jag hade kommit tillbaka hem, nöjd och glad tog jag en dusch och sen satte jag mig ute på altanen för att plugga i solen. När jag sedan kom in hade jag till min stora lycka blivit jättemycket brunare. Jag fortsatte att plugga hela kvällen tills klockan var över elva, då for jag och hämtade min mor på flygplatsen efter hennes resa till Irland och Uppsala.

Summan av allt detta är att jag är enormt nöjd över den här helgen, jag har blivit mer vältränad, brunare och smartare!

Att sockar får eget liv och rymmer i tvättstugan måste vara helt sant. Det kan inte finnas någon annan lösning.

Nu har jag två dagar i rad gått ur duschen för att någon minut senare komma på att jag har glömt att skölja ur balsamet, det kan ju inte vara till hundra procent normalt. Överhuvudtaget har jag börjat bli totalsnurrig.

Idag gjorde jag en presentation om hur nyår firas i olika kulturer. Man vet aldrig med mig, ibland kan mina redovisningar bli riktigt bra och ibland kan de sluta i total katastof. Ett bra exempel på när det slutade i katastrof var när jag på gymnasiet skulle göra en redovisning i engelska och tappade totalt allt och blev så nervös att jag bara gav upp och ställde mig med ansiktet mot väggen. Idag gick det i alla fall bra, när jag ställde mig längst fram i klassrummet drabbades jag först mer eller mindre av panik men det gick över ganska fort för alla såg så snälla ut och jag lyckades säga allt jag skulle ha sagt på ett bra sätt.

Vad Jessi, Ragna och jag gjorde på eftermiddagen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Vi for till ett ställe där de sminkade oss och tog massor av bilder. Jag såg helt seriöst ut som en clown och jag var till och med rädd att folk skulle se mig i bilen påvägen hem, men det var en upplevlse det med.

Idag hade vi en extra, sista föreläsning innan grammatiktentan, den var så konstigt tid så jag tänkte att idag skulle jag slå slag i saken och cykla till universitetet när det ändå inte gick några bra bussar. Jag hade sett att det regnade på förmiddagen och att det bara var runt fyra-fem grader men tänkte samtidigt att om jag inte tar min cykelprämiär idag när ska jag då göra det? och det hade ju faktiskt slutat regna vid den tiden.

Jag letade fram nycklarna och snodde min mors cykel (hon är för övrigt strandad på Arlanda i hopp om att komma förbi askmolnet till Irland). Efter jag hade börjat cykla insåg jag att jag inte ens visste var cykelbanan började, det blev tvärstopp i huvudet, sist jag cyklade på den var när Sara och jag tokcyklade i panik mitt i natten i tron om att vi var förföljda. Jag stannade för att ringa min (i stort sett) allvetande far. Han berättade hur man kommer ut på cykelbanan.

Jag kollade på klockan och det gick upp för mig att jag bara hade drygt en timme att ta mig in till stan. Ett jättedumt resonemang kom upp i mitt huvud. Jag tänkte följande, att springa en mil tar ju ungefär en timme, då är det ju inget problem att cykla det. Sedan kom jag på att det är ju två mil till stan och att jag skulle hitta föreläsningssalen också. Jag trampade som en tok och det tog inte lång tid innan det började blåsa och hagla på mig.

Hur som helst tog jag mig efter några om och men in till stan, nu hade jag bara ett problem kvar, nämligen att hitta dramastudion som före läsningen skulle vara i. När jag hade låst cykeln och kom in i Humanisthuset var det första jag stötte på typ 40 medelålders människor i sjalar och gudrun sjödenkläder precis framför kartan som jag hade tänkt kolla på, jag var chanslös. Jag började leta och jag hade ingen som helst aning att humanisthuset var så stort! Efter jag hade sprungit igenom i stort sett hela kom jag till en stor fet dörr där det stod "DRAMASTUDION". Jag gick in och satte mig och lärde mig massa interessanta saker om grammatik.

Nu är det mindre än fem månader till valet och det verkar som att det här kommer bli ett av de mer spännande valen på länge. Nummer ett om jag får bestämma är att sverige demokraterna inte kommer in i riksdagen, eller någon annanstans heller för den delen. Den andra jätteviktiga grejen är att Reinfeldts regering ska bort.

Sedan tänkte jag på det här med de rödgröna partierna. Egentligen håller jag stenhårt på Vänsterpartiet och tycker det skulle vara grymt om de fick alla röster men jag tycker samtidigt att det skulle vara ganska bra om de ändå skulle ha en koalitionsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag hörde om deras gemensamma planer inför framtiden vad det gäller skatter och tycker kompromisserna dem emellan lät ganska bra, även om miljöpartiet enligt mig är för mycket höger så behövs nog deras höga miljöambitioner.

Ska man vara realistisk tror jag inte Vänsterpartiet kommer få flest röster men det går ju i alla fall bra för sossarna och Miljöpartiet. Samtidigt vet man ju aldrig, det är det som är så spännande med livet vad som helst kan alltid hända. Mest hoppas jag bara innerligt att vi blir av med den här pissregeringen och att namnen Reinfeldt och sverige demokraterna blir ett minne blott.

Jag vill också bara passa på att påminna alla som går på universitetet att inte glömma att rösta i kårvalet i veckan!

Det verkar som att våren kommer till Sävar också iår och det märks, inte minst på människorna som verkar mycket gladare.

Hurtig som jag är var jag ute och sprang imorse, då mötte jag först ett par som jag aldrig hade sett förrut, jag kollade på dem och kollade sedan bort när jag hade konstaterat att det inte var några jag kände. "Hej!" sa då mannen och sen sa kvinnan samma sak, "hej hej" sa jag lite förvirrad men glad att de hejjade.

Jag hann inte mer än ett par hundra meter till så mötte jag en gubbe som var ute på promenad, han stannade och började applådera och sa "det är bra! du leder!!". Honom skrattade jag bara åt men mer peppad än nånsin ökade jag tempot och fortsatte på grymt bra humör resten av springturen.

Nu är en av årets höjdpunkter över igen. Valborg firades som sig bör i Uppsala. Jag bestämde mig för att dokumentera ordentligt, det gjorde också Sara och Evelina och snälla som de är fick jag sno även deras bilder.

På torsdag anlände jag till Uppsala, då mötte Linn mig på stan och träffade vi Lotta och hennes kompis Vendela som var på väg in på Norrlands.



Såhär glad ska man vara på Valborg



Tidig morgon i väntan på forsränningen vid Fyrisån.

 

Snyggaste flotten, tillhörande Linns korridorskompis som onekligen verkade nervös ett par timmar innan när vi träffade honom i köket, men han överlevde trots allt fallet i forsen.





40 000 påstod de att det var där, tvivlar på att det är sant men mycket folk var det.



Efter forsränningen bar det iväg till ekonomikumparken.

Fisken Evelina






Linn är på g som vanligt



Demonstration på gång

Sara laddar med en macka

Efter demonstrationen var vi så inspirerade att vi var tvungna att fortsätta sprida budskapet i korridorsköket