Lovisa!

Idag hade vi en extra, sista föreläsning innan grammatiktentan, den var så konstigt tid så jag tänkte att idag skulle jag slå slag i saken och cykla till universitetet när det ändå inte gick några bra bussar. Jag hade sett att det regnade på förmiddagen och att det bara var runt fyra-fem grader men tänkte samtidigt att om jag inte tar min cykelprämiär idag när ska jag då göra det? och det hade ju faktiskt slutat regna vid den tiden.

Jag letade fram nycklarna och snodde min mors cykel (hon är för övrigt strandad på Arlanda i hopp om att komma förbi askmolnet till Irland). Efter jag hade börjat cykla insåg jag att jag inte ens visste var cykelbanan började, det blev tvärstopp i huvudet, sist jag cyklade på den var när Sara och jag tokcyklade i panik mitt i natten i tron om att vi var förföljda. Jag stannade för att ringa min (i stort sett) allvetande far. Han berättade hur man kommer ut på cykelbanan.

Jag kollade på klockan och det gick upp för mig att jag bara hade drygt en timme att ta mig in till stan. Ett jättedumt resonemang kom upp i mitt huvud. Jag tänkte följande, att springa en mil tar ju ungefär en timme, då är det ju inget problem att cykla det. Sedan kom jag på att det är ju två mil till stan och att jag skulle hitta föreläsningssalen också. Jag trampade som en tok och det tog inte lång tid innan det började blåsa och hagla på mig.

Hur som helst tog jag mig efter några om och men in till stan, nu hade jag bara ett problem kvar, nämligen att hitta dramastudion som före läsningen skulle vara i. När jag hade låst cykeln och kom in i Humanisthuset var det första jag stötte på typ 40 medelålders människor i sjalar och gudrun sjödenkläder precis framför kartan som jag hade tänkt kolla på, jag var chanslös. Jag började leta och jag hade ingen som helst aning att humanisthuset var så stort! Efter jag hade sprungit igenom i stort sett hela kom jag till en stor fet dörr där det stod "DRAMASTUDION". Jag gick in och satte mig och lärde mig massa interessanta saker om grammatik.