Lovisa!

Jag vet egentligen inte var jag ska börja eller var jag ska sluta. Nu sitter jag i alla fall på ett vandrarhem mitt i Barcelona där jag delar rum med bara jättetrevliga människor. Folk här verkar förstå min halvknackliga spanska och jag förstår dem. På vägen hit har jag tappat bort och återfått både pass och flygbiljett på arlanda innan jag ens visste att de var borta, sett en äldre man vandra naken som ingenting längs en stor gata, gått vilse x antal gånger och sist men inte minst faktiskt hittat ett rum som jag ska få flytta in i imorgonbitti och även om rummet verkar jättebra skulle jag om sanningen ska fram kunna stanna på det här vandrarhemmet för jag trivs så bra.

Idag är förresten en stor dag för Sara fyller 23!! Nästan ingen ungdom längre, grattis grattis grattis!

Om man tar på sig alla sjalar man har ser man nästan kunglig ut (förutsatt att man har många sjalar, helst med lite glitter i).

I flera år har jag funderat mer eller mindre på var ordet människor kommer ifrån. Det låter ju som "män i skor" men borde inte människan och ordet människor ha funnits innan skorna? och ifall det nu skulle vara så att "människor" kommer från "män i skor" borde ju människor i singular bli maniskor istället för människa.

Pappa lite ironiskt om att de har tagit några får till kryppen i Sävar.

"Det fanns inte tillräckligt med fårskallar i Sävar så de var tvungna att ta hit några till"

Vet inte vad man skulle göra utan pappas middagsuttalanden, de förgyller vardagen.

Efter några om och men sitter jag nu med Tom Waits i öronen på Johannas rum i Uppsala.

Jag börjar undra hur fruktansvärt många gånger jag har varit här sedan jag flyttade härifrån, det är inte få i alla fall. Hur som helst var det spännande att ta sig hit. Jag kan skamfyllt börja med att erkänna att jag flög hit (men lovar att inte flyga tillbaka!), på planet satt jag bredvid två britter som jag var väldigt sugen på att prata med, mest för att de var britter egentligen. Jag satt och funderade hela flygresan om jag skulle fråga dem vad klockan var, vilket jag inte visste för att planet var försenat och jag hade bara mobilklockan. Jag kom i alla fall aldrig till skott med det så det var en tråkig flygresa.

Väl framme på Arlanda har jag bestämt mig för att ta bussen istället för tåget för omväxlingsskull (och för min ekonomis skull), det är faktiskt 50 spänn billigare! Tänk allt man kan få för 50 spänn, 100 tuggummin till exempel. Bussen var snabb och bra, överlag tycker jag mycket mer om Uppsalas busschaufförer än Umeås, kanske för att Uppsalas är oftas utlänningar och därmed coolare och snabbare. Det konstigaste jag tänkte på var ordningen på hållplatserna, jag frågade hon jag köpte biljetten av var bussen gick ifrån och hon berättade att den gick från hållplats 13. Jag gick förbi 10, 11, sedan 12, efter det kom till min stora förvåning 14, jag som trodde jag hade missat min hållplats vände mig om utan att hitta någon nummer 13 och fortsatte därför förbi 14 för att hitta 13. Är det någon som har en logisk förklaring till detta?

Efter några vändor i Uppsalas centrum med en tur förbi hemköp tog jag buss nummer 20 mot Gottsunda om jag inte minns fel, sedan hoppade jag enligt Johannas instruktioner av vid lundellska skolan. Efter det tänkte jag att det inte skulle vara några problem att hitta trots att jag aldrig hade varit här tidigare, jag hade ju sett huset på avstånd. Problemet var bara att vid det laget var klockan närmare tio och det hade blivit mörkt ute och när jag hade gått av bussen visste jag inte riktigt vilket håll jag skulle börja gå åt. Det gick i alla fall bra att hitta huset och nyckeln passade, till ytterdörren.

Efter det hade jag den stora utmaningen kvar, att hitta rätt bland alla dörrar i huset. Johanna hade sagt till mig att det var en dörr utan något namn på, sedan var det bara att prova sig fram. Jag såg en dörr utan namn och började med den. Till min stora lycka och förvåning passade nyckeln och jag trodde att jag hade nått mitt mål. Icket. När jag öppnade vad jag trodde var dörren till Johannas rum kom jag till ett stort rum med ett stort bord där det satt en tjej. Det var köket jag hade kommit till. Tjejen såg till en början lite skeptisk ut men visade sig vara jättetrevlig och visade mig var Johannas rum var på nästa våning.

För att göra det här redan långa inlägget ännu lite längre så tänkte jag på det här med miljön. Jag har blivit allt för dålig på miljötänket och då är det lätt att istället för att göra det bästa av situationen bara strunta i allt. Men nu har jag fått tillbaka hoppet. I en bok på jobbet, 100 sätt att rädda världen, läste jag att nötboskap genererar mer växthusgaser än vad transportsektorn gör. Jag visste att det var miljömässigt bra att vara vegetarian men jag visste inte att det var SÅ bra. En annan bra grej för att inte ge upp hoppet är att inför valet sätta press på politkerna vad det gäller miljöfrågor och minska kostnaderna på tågen, som jag tror att folk gärna skulle åka istället för flyg och buss om det inte hade kostat typ en miljon gånger mer.

Godnatt

Det är ett ord jag gillar. Det är också väldigt få som har pondus och jag tror inte att det är något man bara kan bestämma sig för att ha, det måste komma naturligt. Det är kanske det som gör det så speciellt. Jag vet det för att jag försökte förgäves idag, tyvärr hade jag det inte riktigt medfödt.

Idag fyller Lotta 21! grattis grattis grattis!

Imorse när jag och han som jag jobbar med åkte mot Klabböle fick vi punktering halvvägs till jobbet och blev en timma sena efter undsättning av pappa. Senare på dagen fick jag höra att han som jobbar på kafeet i Klabböle också hade fått punktering på vägen dit. Det är ändå lite skumt, jag menar hur ofta får man punktering egentligen?

Sen vill jag bara påminna om att det är idag 42 dagar kvar till valet så glöm inte att ta er en riktig funderare om det verkligen är den här regeringen ni vill ha i fyra år till.

Hur kan man ta hit 200 kineser, lova dem att de ska tjäna bra och sedan när de kommer hit låta dem gå flera mil om dagen, inte hitta några bär och dessutom bli skuldsatta? Jag tycker att knäppskallarna som hittade på det kan få plocka sina egna bär och sedan använda pengarna de får ihop att betala tillbaka alla de har lurat.

NU äntligen, efter många veckor tror jag äntligen min kaffedränkta mobil har börjat fungera som den ska, skam den som ger sig. Dessutom var en som jobbar med pappa här och fixade både Sagas och min dator idag, nu är allt på topp!

Imorse var jag på promenad och då hann jag tänka på ganska mycket grejer. Det som tog upp mesta av min tanketid var vad tupp är på engelska. Jag såg grässtrån som man kan plocka upp och säga "kyckling, höna eller tupp" och skulle då i mitt huvud, av okänd anledning, komma på hur man säger det på engelska, fastnade på tupp och kunde sedan inte på hela dagen komma på vad det var på engelska, det känns ändå som ett ord som man ska kunna, men för det som är intresserade har jag slått upp det nu och det är tydligen "cock".

En annan grej som jag tänkte på var att det egentligen är väldigt konstigt att det är jobbigare att gå och springa uppför en backe än vad det är att gå på plan mark. Det låter kanske som en dum tanke men det är det inte eftersom man ju är närmare marken när man går uppåt och inte behöver ta lika stora steg.

När jag skulle passera macken såg jag en lastbil med texten "när det rör sig om rör är det vi som har ledningen" eller nåt i den stilen. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv, det är knäppt med skämt som är så dåliga att man måste skratta åt dom.

Sista saken jag måste få kommentera är låten "You're so vain" av Carly Simon. Jag har hört den två gånger på väldigt kort tid och det jag hakar upp mig på är att hon sjunger "you're so vain you probably think this song is about you" ifall personen i fråga tror det så har ju den personen rätt.

Okej det var allt, hej hej!