Lovisa!

Idag är det måndag och det är inte december än fast första advent har passerat, men jag är glad ändå. Enligt rapport från Linn har det snöat i Uppsala redan och i Umeå är det på gång, väntar med spänning på när snön kommer hit.

Nu är julen officiellt påbörjad. Det har varit storm i Göteborg idag och jag har hört att det är ännu värre söder ut, vi har en läcka i huset och tydligen har folks förråd totalt svämmat över, fast inte vårat. I vilket fall som helst så julpyntade vi ikväll och efter att ha bytt ut gamla sladden på julstjärnan till en ny har jag förtjänat mitt nya namn "Elektro-Lovisa".

Nu börjar jag längta ordentligt till julen och till att komma hem till Sävar, den 23:e bär det iväg norrut!

Tidigare skrev jag om gemensamt ägande och även om jag inser att det inte är bästa idén tycker jag att alla borde ha samma grundförutsättningar i livet oavsett bakgrund och pengar. Det är ju inte mer än rättvist. Alla borde ha samma rätt till en bra utbildning (och tillgång till alla utbildningar som finns), alla borde få samma sjukvård och äldrevård också för den delen. Bara för att man blir sjuk och inte har mycket pengar ska man inte behöva råka sämre ut än någon annan.

Dessutom tycker jag att alla borde ha rätt till en andra chans, alla gör missar i livet och det borde inte behöva vara kört för att pengarna inte räcker till. Jag tänker t ex på att de skapar yrkesutbildningar på gymnasiet som inte ger behörighet till högskolestudier och samtidigt vill ta bort komvux. Vilken 15-åring är egentligen säker på vad de vill göra resten av sitt liv? Det är ju synd för dem som är lite opeppade på att plugga på högstadiet att de ska straffas för det resten av livet.

Sedan tänkte jag på det här med välgörenhet. Det är ju ett jättekonstigt fenomen, i alla fall att det ska behövas här. Varför inte bara rösta för en politik som gör att ingen blir beroende av välgörenheter istället? Jag vet att det ännu inte är så vanligt i Sverige men jag är rädd för att det bara är en tidsfråga. En tidsfråga innan vissa svenskar beter sig lika ruttet som många amerikaner, lever i överflöd och sedan ger en liten summa pengar för att lätta sitt samvete inför de som blivit fattiga på bekostnad av deras girighet. Självklart dissar jag inte all välgörenhet, på vissa ställen behövs den men i Sverige ska den inte behöva göra det. Det finns jättemånga organisationer som jag beundrar och särskillt de som jobbar för att ge människor som har det sämre ställt möjlighet att själva kunna starta upp något som ger dem långsiktigt en högre levnadsstandard.

Men snälla, snälla alla, kan vi inte se till att få tillbaka det Sverige vi hade förr, innan det har gått för långt. I Sverige handlar välfärd om politik. Måste vi ha ett klassamhälle där vissa anses "bättre" än andra? Jag vet att Juholt inte känns som ett strålande alternativ men det finns andra att rösta på.

Jag skulle kunna fortsätta i en evighet med vad jag tycker om vad som händer i Sverige men jag vet att det här redan blivit mycket propaganda. Det är dock för en viktig grej och det är min blogg, så läser man den får man stå ut med sånt här! Dessutom, ifall det var någon som tidigare undgått att jag är starkt kritisk mot borgarna vet ni det nu;)

Det var det här med makten och kommunismen som jag inte riktigt fått ur tankarna än. Grejen är att jag såg en intervju med Sven Wollter där han tillkännagör varför han är kommunist och jag tycker att han har endel poänger. Det han säger handlar om att ett fåtal människor i världen besitter en stor makt som kan vara avgörande för allas våra öden. De flesta av dessa människor har inget intresse i att rädda världen från allt vad den står inför. Jag ska också passa på att deklarera att jag inte identifierar mig som kommunist, så behöver ingen bli provocerad. Jag tycker i och för sig att det hade varit bra om vi ägde allt tillsammans men det vore ju ännu bättre om det var ett demokratiskt beslut. Att vi skulle äga allting tillsammans alltså. Sven Wollter säger att socialism och kommunism ska rädda världen, jag undrar bara hur det skulle fungera, ska hela världen då bli en enda stor kommunistisk stat? Det ska nog många viljor till i en extremt stor dos för att det ska fungera. Det jag funderar nu är, vilka exakt är dessa makthavare? Hur kommer man åt dem och vad ska man göra med dem?

Idag är det fredag, nio dagar till första advent och jag undrar när snön ska komma, tycker att det börjar bli dags.

Gör mig frisk! Det är så meningslöst att vara förkyld, man hostar och snorar och är bara trött, usch. Jag vet att jag gnäller med det får man om man är en snorunge. Jag har ju Tom Waits i alla fall, periodvis kan jag tycka att han är bäst i världen.

Har hittat sladden som kopplar min mobil till datorn och tänkte bjuda på ett sammandrag av senaste årets bilder.
Starbucksplugg med Anna i Barcelona

Snöskottning i Gunnismark med Friddelito på taket.
En helt vanlig dag jag skulle cykla till jobbet.

Saga racear på mormors nya färdmedel.

Jobb jobb jobb på ULAB.

...och lite vila iofs.

Supertecknaren har lite att göra en regning dag i Klabböle.
Linn ritar också, tufft jobb det där med guidningen asså.
En höstdag i Göteborg.

Älskar vårat biljardrum!

Jepp, det var Ellinors kommentar när jag sa att jag var kär i Freddie Mercury. Synd för mig.

Jag ligger hemma och är sjuk medan Ellinor och Hanna är påväg mot Puta madre. Idag tycker jag livet är lite orättvist. Fast å andra sidan får man vara glad att inte vara drabbad av nåt värre än en vanlig förkylning. Hoppas julen kommer snart.

Slut på första praktikveckan, inte en dag för tidigt. Nu halvligger jag på hallgolvet och kollar på när Hanna klipper Ellinor efter en supergod middag tillagad av Lindholmens egen mästerkock som jag har den äran att bo med. Efter det här väntar idol och ostkrokar.

I helgen hade jag planerat att åka till Uppsala och har försökt boka biljett hela kvällen men banken krånglade. Ju mer den krånglade desto mer hostade jag och innan jag lyckats boka biljetten insåg jag att jag var för förkyld för att åka. Pisstråkigt. Skulle ju träffa Johanna och Lotta och Linn och Pappa, skit, skit var det värt. Nu ska jag på sista VFU-dagen för veckan sen ska jag kurera mig hela helgen. Hej och hå.

Nu kanske ni tror att jag ska berätta något om min VFU. Fel. Ska istället säga till alla eventuella intresseklubbar som är beredda att anteckna att idag var första dagen som jag inte bäddade min säng sen jag flyttade till Göteborg. Detta kan både ses som lyckat eller som ett misslyckade. Tack och godnatt, nu går Nyman i säng!

Godmorgon! Eftersom jag är uppe i ottan äter jag frukost själv idag och nu när jag ändå har vanan inne tänkte jag skriva lite här medan äggen kokar. Idag början VFUn, praktiken, jag har sett fram emot det här men nu helt plötsligt blev jag lite nervös, mest för hur jag ska hitta dit. Nu kom Ellinor upp precis, den hurtbullen skulle iväg och träna, den som ändå hade sån diciplin kvart över sex en tisdagsmorgon! Egentligen har jag inget speciellt att säga men kan påpeka att julen börjar närma sig. Yees! Önskar den som eventuellt läser det här en bra dag, hej och hå!

Nu är klockan tre och jag har kommit på orsaken till min sömnlöshet. Kaffe. Jag ska inte dricka kaffe på kvällen. Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen så pass svårt att jag inte klarar av det. Det mest ironiska är att så fort jag vaknar, om ungefär fyra timmar, kommer det första jag gör vara att dricka en kopp kaffe. Sedan ett par koppar till. Det blir en ond cirkel när man väl har kommit ur fas.

Mitt tips till världen: drick aldrig kaffe annat än på morgonen och förmiddagen.

Tack och godnatt!

Klockan har passerat tolv och jag har alldelens för mycket socker i kroppen för att kunna sova. Tror jag. Annars kan det bero på att jag vaknade för sent imorse så det blir för tidigit att sova nu. Alternativt att det sitter i mitt huvud. I vilket fall som helst kan jag meddela att det har varit en bra helg. Tentan är som sagt gjord så det är ingen pluggpanik, jag har fått meddelande att jag kommer få CSN, vilket är bra för annars hade jag varit pank inom kort! Dessutom har vi varit och firat dia de muertos, jag, Ellinor, hennes läkarkompis Hanna och våran mexikanska vän Erick. Det var jättekul, kändes precis som i Mexico, vilket som säkert alla vet, jag gillar. Idag var Emma och Maria (vilka jag för övrigt inte har sett på mer än tre år) som gick i min klass på gymnasiet över på fika , jag slog på stort och gjorde paj som blev riktigt god (för att i Jessis anda skita i jantelagen och tycka att jag är bra) därav sockerchocken, har svårt att motstå det som är gott, speciellt om det finns glass till. Jag använde min energi till att göra någonting kreativt vilket resulterade i den här pärlplattan, inspirerad av helgen som gick.

Nu! Efter nio timmar är hemtentan inskickad! Helt sjukt vilken pers det var, hoppas på att inte behöva uppleva det igen.

En konstig grej hände idag, jag kollade i spegeln och tänkte shit vad mitt hår har blivit långt! Tio minuter senare går jag och bankar på Ellinors dörr, öppnar, varpå hon säger Oj vad långt hår du har fått! Det måste betyda att mitt hår har växt säkert en decimeter inatt. Har lovat att skicka hårfen till Ellinors rum inatt ifall hon kommer tillbaka.