Lovisa!

Nu kanske ni tror att jag ska berätta något om min VFU. Fel. Ska istället säga till alla eventuella intresseklubbar som är beredda att anteckna att idag var första dagen som jag inte bäddade min säng sen jag flyttade till Göteborg. Detta kan både ses som lyckat eller som ett misslyckade. Tack och godnatt, nu går Nyman i säng!

Godmorgon! Eftersom jag är uppe i ottan äter jag frukost själv idag och nu när jag ändå har vanan inne tänkte jag skriva lite här medan äggen kokar. Idag början VFUn, praktiken, jag har sett fram emot det här men nu helt plötsligt blev jag lite nervös, mest för hur jag ska hitta dit. Nu kom Ellinor upp precis, den hurtbullen skulle iväg och träna, den som ändå hade sån diciplin kvart över sex en tisdagsmorgon! Egentligen har jag inget speciellt att säga men kan påpeka att julen börjar närma sig. Yees! Önskar den som eventuellt läser det här en bra dag, hej och hå!

Nu är klockan tre och jag har kommit på orsaken till min sömnlöshet. Kaffe. Jag ska inte dricka kaffe på kvällen. Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen så pass svårt att jag inte klarar av det. Det mest ironiska är att så fort jag vaknar, om ungefär fyra timmar, kommer det första jag gör vara att dricka en kopp kaffe. Sedan ett par koppar till. Det blir en ond cirkel när man väl har kommit ur fas.

Mitt tips till världen: drick aldrig kaffe annat än på morgonen och förmiddagen.

Tack och godnatt!

Klockan har passerat tolv och jag har alldelens för mycket socker i kroppen för att kunna sova. Tror jag. Annars kan det bero på att jag vaknade för sent imorse så det blir för tidigit att sova nu. Alternativt att det sitter i mitt huvud. I vilket fall som helst kan jag meddela att det har varit en bra helg. Tentan är som sagt gjord så det är ingen pluggpanik, jag har fått meddelande att jag kommer få CSN, vilket är bra för annars hade jag varit pank inom kort! Dessutom har vi varit och firat dia de muertos, jag, Ellinor, hennes läkarkompis Hanna och våran mexikanska vän Erick. Det var jättekul, kändes precis som i Mexico, vilket som säkert alla vet, jag gillar. Idag var Emma och Maria (vilka jag för övrigt inte har sett på mer än tre år) som gick i min klass på gymnasiet över på fika , jag slog på stort och gjorde paj som blev riktigt god (för att i Jessis anda skita i jantelagen och tycka att jag är bra) därav sockerchocken, har svårt att motstå det som är gott, speciellt om det finns glass till. Jag använde min energi till att göra någonting kreativt vilket resulterade i den här pärlplattan, inspirerad av helgen som gick.

Nu! Efter nio timmar är hemtentan inskickad! Helt sjukt vilken pers det var, hoppas på att inte behöva uppleva det igen.

En konstig grej hände idag, jag kollade i spegeln och tänkte shit vad mitt hår har blivit långt! Tio minuter senare går jag och bankar på Ellinors dörr, öppnar, varpå hon säger Oj vad långt hår du har fått! Det måste betyda att mitt hår har växt säkert en decimeter inatt. Har lovat att skicka hårfen till Ellinors rum inatt ifall hon kommer tillbaka.

Nu börjar grammatiktentan som jag ska göra i vår närma sig med stormsteg och därav detta inlägg. Jag har gjort allt annat för att undvika att plugga redan, städat och dammtorkat m.m.

Inatt fick jag ett sms av min farbror/arbetsgivare som sa att han var sjuk och att vi inte ska jobba på förmiddagen idag. Efter det lyckades jag inte somna och bestämde mig för att ta en tidig promenad till tågstationen där jag tog en kopp kaffe och drömde om att resa iväg någonstans. (På tal om att resa får vi förresten hem självaste Ellinor Larsson till Sverige från Mexico idag!)

På vägen hem från tågstationen, i kylan jag inte hade väntat mig när jag gick ut på morgonen, fick jag för mig att prova en genväg som jag aldrig gått tidigare mellan Mariehemscentrum och där jag bor. Det är en raksträcka på ca 10 minuter, det kan man inte misslyckas med tänkte jag i hopp om att komma in från kylan lite lite tidigare. Ack så fel jag hade. Jag trodde att jag kunde i alla fall i stora drag vägarna runt där jag bor nu men jag kom ut på en helt okänd plats. Medan jag gick runt och försökte förstå var jag var funderade jag över vintern. Jag kom fram till att jag inte har något alls emot vintern, om det inte hade varit för kylan, mörkret snön och isen. Vad kan man dra för slutsats av det? Jag tror att det måste bli att jag inte tycker om vintern överhuvudtaget och känner helt plötsligt att jag bor på helt fel plats på jorden. Till slut hittar jag i alla fall ut till Mariehemsvägen igen och påminner mig om att det inte är för inte man säger att genvägar ofta är senvägar. Det är nog smartast att prova de nya, potentiellt snabbare vägarna en varm dag då man inte vill hem så fort.

Nu är det här inlägget slut och jag har därmed slut på undanflykter att plugga grammatik, wish me luck.

Yes, så är det, en månad kvar till julafton och eftersom julmusik hör julen till så tänkte jag att jag skulle lägga upp två av mina absoluta favoritjullåtar! :)

Den här låten får mig nästan alltid på bra humör! Är skitbra att lyssna på morgonen innan man går till skola, livet blir mycket enklare.

Hittade den här bilden på Kristian X när jag var som mest ambitiös med mitt pluggande tidigare idag.

Nu har det gått en månad sedan jag kom till det här landet och den här stan och jag har fått tillräckligt med pikar att jag ska skriva något här att jag verkligen tar tag i det. Här har det varit bra väder i stort sett ända sedan jag kom hit med några små undantag. I min klass är vi bara tio pers, vilket är skönt, att vi är så få. Sedan jag har kommit hit har jag mest varit här i Barcelona men jag har också varit och hälsat på Ellinor i Lloret del Mar och förra helgen var i Madrid och Segovia och hälsade på Marcos som fyllde år i lördags.

Idag är det strejk i Barcelona och det var svårt att missa, nästan alla affärer är stängda och det ligger skräp överallt på gatorna. Det är märks att de som jobbar här verkligen behövs.

Ska för övrig också berätta att Linn nu har kommit till Exeter och hon har startat en blogg som hon förmodligen är duktigare att skriva på än vad jag är med min. http://linniengland.blogspot.com/ Läs den!

Nu har jag gjort min medborgeliga plikt och gått till svenska konsulatatet och röstat. Nu är det bara att vänta och hoppas. Det var mycket mer rörigt än jag trodde att det skulle vara där borta och jag blev nervös att jag skulle ha råkat stoppa fel papper i kuverten. Något som gjorde mig arg var att Sverige Demokraterna hade en egen valsedel och inte FI. Varför ska de ha det lättare att rösta? Vem bestämmer det? Det är bara att hoppas att de inte tar sig över fyraprocentspärren så man slipper skämmas över att vara svensk.

Det är som sagt tur att bilder säger mer än tusen ord när man är för lat för att skriva, det här inlägget motsvarar minst femtusen ord!

Jag vet egentligen inte var jag ska börja eller var jag ska sluta. Nu sitter jag i alla fall på ett vandrarhem mitt i Barcelona där jag delar rum med bara jättetrevliga människor. Folk här verkar förstå min halvknackliga spanska och jag förstår dem. På vägen hit har jag tappat bort och återfått både pass och flygbiljett på arlanda innan jag ens visste att de var borta, sett en äldre man vandra naken som ingenting längs en stor gata, gått vilse x antal gånger och sist men inte minst faktiskt hittat ett rum som jag ska få flytta in i imorgonbitti och även om rummet verkar jättebra skulle jag om sanningen ska fram kunna stanna på det här vandrarhemmet för jag trivs så bra.

Idag är förresten en stor dag för Sara fyller 23!! Nästan ingen ungdom längre, grattis grattis grattis!

Om man tar på sig alla sjalar man har ser man nästan kunglig ut (förutsatt att man har många sjalar, helst med lite glitter i).

I flera år har jag funderat mer eller mindre på var ordet människor kommer ifrån. Det låter ju som "män i skor" men borde inte människan och ordet människor ha funnits innan skorna? och ifall det nu skulle vara så att "människor" kommer från "män i skor" borde ju människor i singular bli maniskor istället för människa.

Pappa lite ironiskt om att de har tagit några får till kryppen i Sävar.

"Det fanns inte tillräckligt med fårskallar i Sävar så de var tvungna att ta hit några till"

Vet inte vad man skulle göra utan pappas middagsuttalanden, de förgyller vardagen.

Efter några om och men sitter jag nu med Tom Waits i öronen på Johannas rum i Uppsala.

Jag börjar undra hur fruktansvärt många gånger jag har varit här sedan jag flyttade härifrån, det är inte få i alla fall. Hur som helst var det spännande att ta sig hit. Jag kan skamfyllt börja med att erkänna att jag flög hit (men lovar att inte flyga tillbaka!), på planet satt jag bredvid två britter som jag var väldigt sugen på att prata med, mest för att de var britter egentligen. Jag satt och funderade hela flygresan om jag skulle fråga dem vad klockan var, vilket jag inte visste för att planet var försenat och jag hade bara mobilklockan. Jag kom i alla fall aldrig till skott med det så det var en tråkig flygresa.

Väl framme på Arlanda har jag bestämt mig för att ta bussen istället för tåget för omväxlingsskull (och för min ekonomis skull), det är faktiskt 50 spänn billigare! Tänk allt man kan få för 50 spänn, 100 tuggummin till exempel. Bussen var snabb och bra, överlag tycker jag mycket mer om Uppsalas busschaufförer än Umeås, kanske för att Uppsalas är oftas utlänningar och därmed coolare och snabbare. Det konstigaste jag tänkte på var ordningen på hållplatserna, jag frågade hon jag köpte biljetten av var bussen gick ifrån och hon berättade att den gick från hållplats 13. Jag gick förbi 10, 11, sedan 12, efter det kom till min stora förvåning 14, jag som trodde jag hade missat min hållplats vände mig om utan att hitta någon nummer 13 och fortsatte därför förbi 14 för att hitta 13. Är det någon som har en logisk förklaring till detta?

Efter några vändor i Uppsalas centrum med en tur förbi hemköp tog jag buss nummer 20 mot Gottsunda om jag inte minns fel, sedan hoppade jag enligt Johannas instruktioner av vid lundellska skolan. Efter det tänkte jag att det inte skulle vara några problem att hitta trots att jag aldrig hade varit här tidigare, jag hade ju sett huset på avstånd. Problemet var bara att vid det laget var klockan närmare tio och det hade blivit mörkt ute och när jag hade gått av bussen visste jag inte riktigt vilket håll jag skulle börja gå åt. Det gick i alla fall bra att hitta huset och nyckeln passade, till ytterdörren.

Efter det hade jag den stora utmaningen kvar, att hitta rätt bland alla dörrar i huset. Johanna hade sagt till mig att det var en dörr utan något namn på, sedan var det bara att prova sig fram. Jag såg en dörr utan namn och började med den. Till min stora lycka och förvåning passade nyckeln och jag trodde att jag hade nått mitt mål. Icket. När jag öppnade vad jag trodde var dörren till Johannas rum kom jag till ett stort rum med ett stort bord där det satt en tjej. Det var köket jag hade kommit till. Tjejen såg till en början lite skeptisk ut men visade sig vara jättetrevlig och visade mig var Johannas rum var på nästa våning.

För att göra det här redan långa inlägget ännu lite längre så tänkte jag på det här med miljön. Jag har blivit allt för dålig på miljötänket och då är det lätt att istället för att göra det bästa av situationen bara strunta i allt. Men nu har jag fått tillbaka hoppet. I en bok på jobbet, 100 sätt att rädda världen, läste jag att nötboskap genererar mer växthusgaser än vad transportsektorn gör. Jag visste att det var miljömässigt bra att vara vegetarian men jag visste inte att det var SÅ bra. En annan bra grej för att inte ge upp hoppet är att inför valet sätta press på politkerna vad det gäller miljöfrågor och minska kostnaderna på tågen, som jag tror att folk gärna skulle åka istället för flyg och buss om det inte hade kostat typ en miljon gånger mer.

Godnatt

Det är ett ord jag gillar. Det är också väldigt få som har pondus och jag tror inte att det är något man bara kan bestämma sig för att ha, det måste komma naturligt. Det är kanske det som gör det så speciellt. Jag vet det för att jag försökte förgäves idag, tyvärr hade jag det inte riktigt medfödt.