Lovisa!

Hej! Jag lever fortfarande. Idag har jag gjort en grymt lovande spellista på Spotify, som jag har i form av premium numera! På gymmet (där jag ofta hänger för att se tuff ut) såg jag på det icke så tuffa programmet Nyhetsbyrån på SVT2, de avslutande orden var de mest spännande, "Han kan vara påväg att bli oppositionsledare, Jonas Sjöstedt". När jag ändå är inne på politik vill jag bara säga att jag tycker att det är bedrövligt att de inte tar bort tvångssterilistering av de som byter kön i Sverige.

Idag hände något fantasitiskt. Jag har i några månaders tid velat ha en grön soffa och i förmiddags när jag skulle gå och handla för kvällens adventsfirande passerade jag utanför soprummet där det stod exakt en sådan soffa som jag drömt om. På soffan låg en lapp där det stod att soffan var hel och ren och bortskänkes. Jag sprang för allt jag var värd upp till Ellinor och som fick komma ner och hjälpa mig att bära upp soffan, vilken lycka!

Senare på kvällen hade vi adventsfika/piñatakraschning med Erick och Elin, här kommer några bilder från det. Piñatan spenderade jag för övrigt tre dagar att göra utan särskillt imponerade resultat, bättre lycka nästa gång.

Stormiga, stormiga Göteborg. Höll bokstavligt talat på att blåsa bort på vägen hem idag. Slutade klockan fyra efter en heldag av föreläsningar. Det pratades en hel del om kön och genus-frågor och andra spännande saker. När jag kom ut från Pedagogen och skulle ta bussen över bron hem gick den inte. Anledningen var en regnstorm, bussar får inte gå över bron då det blåser så mycket. Kul när man bor på en ö.

Jag står genomsur ute i regnet tillsammans med många andra trötta göteborgare som inte heller tar sig hem. Det är så många att vissa inte ens ryms uppe vid busskuren utan står på spårvagnsspåren medan buss efter buss blir inställd. Efter typ en halvtimme lyckas jag pressa mig in i en överfull spårvagn mot Backaplan för att sedan ta en 20 minuters promenad hem i den värsta storm jag har varit med om. Nu förstår jag vad de menar när de säger att det är dåligt väder i Göteborg på vintern. Väl hemma slänger jag mig på hallgolvet, genomfrusen och genomsur, och kan knappt tro att jag lever.

I alla fall, det jag ville säga egentligen var att jag har ett problem. Ett stort problem. Tankarna på hur det svenska samhället förändras gör mig galen, jag kan bara inte släppa det. Trots detta gör jag ingenting åt saken. Var börjar man? Jag tänker att jag ska engagera mig i något parti. Vänsterpartiet tänkte jag, där jag redan är medlem. De representerar i stort sett alla åsikter som jag har men sedan är det alltid något som tar emot, studentförbundet i Göteborg verkar t ex uttrycka kommunistiska åsikter som jag inte känner att jag kan stå för. Socialdemokraterna är ju helt åt skogen som det ser ut nu, dessutom tycker jag att de är väl konservativa.

Jag saknar Gudrun Schyman. Henne uppskattade jag inte förrän hon var borta, mest för att jag var för ung tror jag. Tror att hon, nu när vi behöver henne som mest, hade gjort under för svenska politiken. Undrar vad man ska göra för att få tillbaka den fantastiska kvinnan till någon slags makt? Hade jag varit diktator hade jag bestämt att hon skulle styra Sverige.

Min första föreläsare imorse pratade om att klyftorna växer i Sverige och alla förstår nog varför. Det här är en fråga som tas upp allt oftare och det lär inte sluta så länge vi har det styret vi har. Klasserna i landet blir allt tydligare. När ska människor förstå att de bara förlorar på att rösta blått? Det är en liten, liten del av befolkningen som tjänar på det. Är det rätt att hela svenska folkets liv ska präglas av en politik som gynnar en väldigt liten del av befolkningen? Jag vet att alla inte har ett intresse för politik och kanske hade landet sett väldigt annorlunda ut om alla var fullt medvetna om vad de röstade för och vilka konsekvenser det skulle få. Annat skulle förmodligen betyda att jag har fel, vilket jag hoppas att jag inte har.

År 1818 fick Sverige sin första statsminister, Louis De Geer. Sedan dess, fram till idag, nästan tvåhundra år senare har vi inte haft en enda kvinnlig statsminister. Det är lite märkvärigt tycker jag. Tycker också att det är märkvärdigt att Reinfeldt nu tjänar 144 000 i månaden. Under sin tid tjänade Olof Palme 24 000.

Jag fattar att tiderna förändras, under 1980-talet var 24 000 mer än 24 000 är idag, men skillnaden kan inte vara så stor att Reinfeldt är värd mer är hundratusen mer nu än Palme var värd för knappt 30 år sedan.

Tiderna har också förändrats vad gäller kvinnliga politiker, avsevärt tack och lov. För hundra år sedan fick kvinnor inte ens rösta i Sverige. Helt sjukt. Vad jag aldrig har förstått är hur det blev så att kvinnor skulle ses som mindre värda? Visst män kanske är mer fysiskt starka men annars? Kanske för att kvinnor uppehålls med att föda barn. Men att vara fysiskt svagare och tvungen att föda barn gör en ju inte dummare. Hur kan det ha varit så självklart i hela världen under så lång tid att män skulle ha mer rättigheter än kvinnor? Någon som har en bra förklaring?

Många har säkert redan hört den här låten men för att ingen ska missa den lägger jag upp den här, med texten under. Carl Bildt får minst sagt en rejäl känga, Promoe tar i men det kanske behövs för att få folk att lyssna och ifrågasätta en extra gång. Låten hade garanterat inte fått lika stor uppmärksamhet om den inte hade varit så extrem men som sagt, det kan vara bra att tänka över vilka vi har i Sveriges regering.

jag vet att det börjar bli lite tjatigt o ni vill skjuta budbärarn från taket
jag vet att jag har rätt svårt att vara saklig när jag bubblar o sjuder av hatet
hatet som hatet skapa hatet som går tillbaka
så långt att vi har glömt när det starta hur det gick till o vart på kartan
men det upprepas alltihop igen irak sudan etiopien
hör mitt rop på hjälp ingen har tid ingen tror på dig
eller spelar ingen roll vad man tror allt kommer ner till var man född var man bor
allt kommer ner till hur mycket man får när man sväljer det beska o säljer sin bror

hans egen bror svälter ihjäl
han viftar bort det som den dignitär han är
han suger blod har ingen själ
han är folkmordsmiljonär

en folkmordsmiljonär hitta han där oljan är
rör sig fritt mellan politik o företagens värld
hånskrattar bort alla misstankarna om jäv
mot en lukrativ affär vad är det fria ordet värt
för ud varnade om resor in i ogaden
men vill man veta om folkmordet ska man fråga vem
man ska väl inte fråga alls bara hålla käft
vad är det fria ordet värt
när den man utreder är den som kunde få en fri
fråga dawit isaak hur det gått med tyst diplomati
10 år utan att politiker sagt ett skit
håller varandra om ryggen mot pöbelns kritik
för ända sen apartheid har han varit mot sanktioner
det kränker fri handel det kränker ju nationer
att de sen kränker liv vad gör det när man tjänar kronor
jag vill ha mer ge mig fler folkmordsmiljoner

hans egen bror svälter ihjäl
hans investeringar har skydd av militär
han suger blod har ingen själ
han är folkmordsmiljonär
hans egen bror svälter ihjäl
han viftar bort det som en riktig trollkonstnär
han suger blod har ingen själ
han är folkmordsmiljonär

Idag är det måndag och det är inte december än fast första advent har passerat, men jag är glad ändå. Enligt rapport från Linn har det snöat i Uppsala redan och i Umeå är det på gång, väntar med spänning på när snön kommer hit.

Nu är julen officiellt påbörjad. Det har varit storm i Göteborg idag och jag har hört att det är ännu värre söder ut, vi har en läcka i huset och tydligen har folks förråd totalt svämmat över, fast inte vårat. I vilket fall som helst så julpyntade vi ikväll och efter att ha bytt ut gamla sladden på julstjärnan till en ny har jag förtjänat mitt nya namn "Elektro-Lovisa".

Nu börjar jag längta ordentligt till julen och till att komma hem till Sävar, den 23:e bär det iväg norrut!

Tidigare skrev jag om gemensamt ägande och även om jag inser att det inte är bästa idén tycker jag att alla borde ha samma grundförutsättningar i livet oavsett bakgrund och pengar. Det är ju inte mer än rättvist. Alla borde ha samma rätt till en bra utbildning (och tillgång till alla utbildningar som finns), alla borde få samma sjukvård och äldrevård också för den delen. Bara för att man blir sjuk och inte har mycket pengar ska man inte behöva råka sämre ut än någon annan.

Dessutom tycker jag att alla borde ha rätt till en andra chans, alla gör missar i livet och det borde inte behöva vara kört för att pengarna inte räcker till. Jag tänker t ex på att de skapar yrkesutbildningar på gymnasiet som inte ger behörighet till högskolestudier och samtidigt vill ta bort komvux. Vilken 15-åring är egentligen säker på vad de vill göra resten av sitt liv? Det är ju synd för dem som är lite opeppade på att plugga på högstadiet att de ska straffas för det resten av livet.

Sedan tänkte jag på det här med välgörenhet. Det är ju ett jättekonstigt fenomen, i alla fall att det ska behövas här. Varför inte bara rösta för en politik som gör att ingen blir beroende av välgörenheter istället? Jag vet att det ännu inte är så vanligt i Sverige men jag är rädd för att det bara är en tidsfråga. En tidsfråga innan vissa svenskar beter sig lika ruttet som många amerikaner, lever i överflöd och sedan ger en liten summa pengar för att lätta sitt samvete inför de som blivit fattiga på bekostnad av deras girighet. Självklart dissar jag inte all välgörenhet, på vissa ställen behövs den men i Sverige ska den inte behöva göra det. Det finns jättemånga organisationer som jag beundrar och särskillt de som jobbar för att ge människor som har det sämre ställt möjlighet att själva kunna starta upp något som ger dem långsiktigt en högre levnadsstandard.

Men snälla, snälla alla, kan vi inte se till att få tillbaka det Sverige vi hade förr, innan det har gått för långt. I Sverige handlar välfärd om politik. Måste vi ha ett klassamhälle där vissa anses "bättre" än andra? Jag vet att Juholt inte känns som ett strålande alternativ men det finns andra att rösta på.

Jag skulle kunna fortsätta i en evighet med vad jag tycker om vad som händer i Sverige men jag vet att det här redan blivit mycket propaganda. Det är dock för en viktig grej och det är min blogg, så läser man den får man stå ut med sånt här! Dessutom, ifall det var någon som tidigare undgått att jag är starkt kritisk mot borgarna vet ni det nu;)

Det var det här med makten och kommunismen som jag inte riktigt fått ur tankarna än. Grejen är att jag såg en intervju med Sven Wollter där han tillkännagör varför han är kommunist och jag tycker att han har endel poänger. Det han säger handlar om att ett fåtal människor i världen besitter en stor makt som kan vara avgörande för allas våra öden. De flesta av dessa människor har inget intresse i att rädda världen från allt vad den står inför. Jag ska också passa på att deklarera att jag inte identifierar mig som kommunist, så behöver ingen bli provocerad. Jag tycker i och för sig att det hade varit bra om vi ägde allt tillsammans men det vore ju ännu bättre om det var ett demokratiskt beslut. Att vi skulle äga allting tillsammans alltså. Sven Wollter säger att socialism och kommunism ska rädda världen, jag undrar bara hur det skulle fungera, ska hela världen då bli en enda stor kommunistisk stat? Det ska nog många viljor till i en extremt stor dos för att det ska fungera. Det jag funderar nu är, vilka exakt är dessa makthavare? Hur kommer man åt dem och vad ska man göra med dem?

Idag är det fredag, nio dagar till första advent och jag undrar när snön ska komma, tycker att det börjar bli dags.

Gör mig frisk! Det är så meningslöst att vara förkyld, man hostar och snorar och är bara trött, usch. Jag vet att jag gnäller med det får man om man är en snorunge. Jag har ju Tom Waits i alla fall, periodvis kan jag tycka att han är bäst i världen.