Mexicoabstinens och nostalgi
Idag har Linn och jag hårdpluggat guidningen för sommaren och jag har försökt skriva ett manus på tyska, vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på när jag kommer stå där med de tyska turisterna. Senare for jag till stan för att hämta en pärm åt min farbror Staffan. På vägen hem svängde jag förbi kupan, där hittade jag en bok om Mexico och kunde inte låta bli att köpa den. Boken var skriven någon gång på sjuttiotalet och faktana kom från sextiotalet men jag tyckte ändå om den.
På eftermiddagen kom Staffan för att hämta sin pärm med papper och jag följde med till Gunnismark för att hämta en bil, det var inte vilken bil som helst, utan farmor och farfars gamla bil. När jag satt och körde hem från Gunnismark tänkte jag att sist jag satt i den bilen var för jättemånga år sedan då jag var liten och åkte med farmor hem från Gunnismark och nu var det jag som satt och körde, jättekonstigt.
När jag kom hem var det bråttom för då skulle jag in med Sara till stan och träna. När vi kom till stan var Linns kompisar Sara (en annan Sara) och Sofia där. Sara konstaterade att vi nog inte har träffats sen vi som från ingenstans sprang på varandra i Guanajuato i Mexico. Därborta spelade de en låt som Ellinor brukade spela i Mexico och sedan hörde jag en tant som sa till sin kompis att hon just hade varit i USA och Mexico. Då blev jag avundsjuk och saknade jag det ännu mer.
Jag vet att alla tycker att jag pratar alldelens för mycket om det landet men jag tror verkligen inte att det går att förstå hur fantastiskt det är om man inte har varit där. På grund av detta vill jag uppmana alla, snälla, åk dit! Då får ni se själva vad jag menar, det är verkligen, verkligen värt det.
På eftermiddagen kom Staffan för att hämta sin pärm med papper och jag följde med till Gunnismark för att hämta en bil, det var inte vilken bil som helst, utan farmor och farfars gamla bil. När jag satt och körde hem från Gunnismark tänkte jag att sist jag satt i den bilen var för jättemånga år sedan då jag var liten och åkte med farmor hem från Gunnismark och nu var det jag som satt och körde, jättekonstigt.
När jag kom hem var det bråttom för då skulle jag in med Sara till stan och träna. När vi kom till stan var Linns kompisar Sara (en annan Sara) och Sofia där. Sara konstaterade att vi nog inte har träffats sen vi som från ingenstans sprang på varandra i Guanajuato i Mexico. Därborta spelade de en låt som Ellinor brukade spela i Mexico och sedan hörde jag en tant som sa till sin kompis att hon just hade varit i USA och Mexico. Då blev jag avundsjuk och saknade jag det ännu mer.
Jag vet att alla tycker att jag pratar alldelens för mycket om det landet men jag tror verkligen inte att det går att förstå hur fantastiskt det är om man inte har varit där. På grund av detta vill jag uppmana alla, snälla, åk dit! Då får ni se själva vad jag menar, det är verkligen, verkligen värt det.
Kommentarer
Trackback
