Lovisa!

Alltid när våren kommer får jag för mig att jag ska bli vältränad och börjar springa osv. Fram tills idag har det gått bra, fem km i fredags och fem igår. Idag tänkte jag att jag skulle springa fem till och var i alla fall lite peppad imorse. "nu far jag ut och springer slöfockar" ropade jag till Saga och hennes kompis Camilla innan jag stack ut runt kl 11 imorse. Jag kom till busshållplatsen ca 100 meter hemifrån när jag kände hur trötta mina ben var och att det helt enkelt inte var värt det, då vände jag. Dagens springtur blev med andra ord ungefär 200 meter.

Jag undrar egentligen varför det är så svårt att inte få för sig att man är någonslags övermänniska så fort man har börjat träna. Om jag nu känner mig själv så kommer den största utmaningen de närmaste dagarna bli att inte ge upp totalt. Annars är det mitt vanliga mönster, träna som en tok i en vecka (eller mindre) och sen bara ge upp tills jag får ett nytt ryck då allt börjar om igen.

En annan grej som jag har tänkt på är hur kläderna kan påverka hur man känner sig. Igår innan middagen hade jag ett par svarta byxor och en helsvart tröja, jag kände mig deppad så jag gick och tog på mig en röd tröja och ett armband, sen var jag på typ tio gånger bättre humör.

När jag var ute och sprang igår kände jag mig också väldigt svart men såg då att mitt nästan totalt bortnötta nagellack matchade mina skor och blev på en gång mycket gladare.