Lovisa!

Eftersom han som skulle föreläsa för oss på förmiddagen hade fastnat bakom ett askmoln någonstans bestämde jag mig för att åka med bussen istället för med mina föräldrar imorse. Jag hade inga resor kvar på mitt busskort så jag tänkte att jag skulle ladda det direkt på morgonen. När jag kom in på bussen var maskinen trasig "vad gör jag då?" frågade jag busschauffören. Till min stora lycka log hon och sa "du går in och sätter dig".

Eftersom jag nu hade tjänat in en hel bussresa tänkte jag att jag kunde lyxa till det efter universitetet och ta bussen hem också, istället för att vänta på övriga familjemedlemmar. Jag gick till busshållplatsen utanför sjukhuset och efter en stund kom bussen med en ny chaufför som jag aldrig hade sett förrut. Han såg lite ut som en påhittad seriefigur men han såg snäll ut också.

Jag gick på och sa "hej! jag skulle vilja fylla på mitt busskort" han mumlade någonting med ungdom "nej!" sa jag "är jag verkligen ungdom?" och tänkte att jag är väl ändå vuxen. Jag berättade att jag är tjugo år och frågade var gränsen för ungdom går. Han såg lite förvirrad ut och funderade en stund och sa sen "nej du är nog barn i så fall". Förvirrad men nöjd över hur billigt det blev betalade jag och gick in i bussen. Väl hemma kollade jag upp det där och det visade sig att jag visst är ungdom som den stackars busschauffören hade sagt från början.