Lovisa!

Det här med trafikljus tycker jag är ett intressant fenomen. Eller egentligen inte själva trafikljuset utan hur människor hanterar trafikljus, jag tror att det är det som är det mest stressande men att bo i stora städer. Jag säger inte att dom inte är nödvändiga, för det är dom, men jag tror inte att dom är riktigt bra för människors psyke i alla lägen.

Jag vet inte om det bara är jag som gör så, men direkt jag kan se ett trafikljus börjar jag planera hur fort jag ska gå, om det är lönt att skynda sig eller om man bara ska ta det lugnt och vänta på nästa, att det ändå förmodligen inte finns någon chans att hinna med det. Det värsta är när man ser hur det blir grönt men man vet att man är precis så långt ifrån att man inte hinner med det och precis så nära att man kommer få stå och vänta länge på nästa. Det är då man måste ta beslutet. Gå eller inte gå.

Man börjar gå lite snabbare för att chansen finns nog ändå, sen saktar man ner och tänker "det är ingen idé att få upp hoppet, jag hinner ändå inte", sedan märker man att det fortfarande är grönt och har varit det väldigt länge och bilarna står och väntar, då börjar man gå jättesnabbt, då man är två meter ifrån börjar gröna gubben blinka och man måste springa, sista biten springer man förbi röd gubbe och hör hur en bil gasar argt förbi bakom en, då man har tagit sig förbi det första trafikljuset.