Lovisa!

Idag är det fredag och arbetsveckan är än en gång över. Jag slutade klockan fem och var hemma ett tag senare, jag hade inte så mycket att göra, i stort sett det enda riktiga alternativet jag hade förrutom att stanna hemma var att fara och dansa logdans i gräsmyr, vilket i mina öron inte låter superlockande. Resultatet av mitt mer eller mindre ofrivilliga val blandad med min trötthet efter jobbet blev alltså att jag stannade hemma. Jag har ätit lite popcorn och suttit och försökt komma på något värt att göra.

Efter ett tag kom jag fram till att jag skulle ta med mig tidningen ut till hängmattan och lösa dagens vk-korsord. Jag kommer ut till friggen för att hämta ut hängmattan, hängmattan som jag hela vintern har trott varit blåvit-randig var nu helvit med ett fult umeå energimärke på. Det gör i och för sig inte så mycket, jag ska ju ändå inte kolla på den tänker jag. Jag sätter mig i hängmattan efter att ha hängt upp den i trädet och tänker "nu har jag ändå fått mig en hyfsat lyckad fredagskväll" och precis i den stunden som jag njuter som mest kommer en mygga och sedan en mygga till men jag försöker hålla modet uppe för det går ändå bra med korsordet (jag har för övrigt blivit riktigt haj på korsord). Det dröjer inte många minuter innan en skata börjar kraxa som jag aldrig hört en skata kraxa förr, den kraxar och kraxar samtidigt som jag försöker skrämma bort den, jag blir fett irriterad, där gick gränsen, det var helt enkelt inte värt det längre, skatan skulle ändå aldrig lämna mig i fred.

Nu sitter jag inne på mitt rum framför datorn på min fredagskväll. Jag har dock fortfarande hopp för resten av helgen.