Lovisa!

Måndagkväll 19.00 tog jag mig till Sävar Simhall för att efter många års fruktan ännu en gång ge mig på ett spinning pass. Jag mindes spinningen som en mardröm men tänkte att jag efter de senaste åren skulle vara lite mer vältränad och orka bättre. Jag hade fel.

När jag anlände till träningen var min första uppgift att hämta en cykel, inga problem tänkte jag, det var problematiskt, det är sjukt hur mycket de där cyklarna väger. När jag väl hade tagit mig in i själva rummet där de flesta redan satt och cyklade, jag hittade mig efter en del förvirring en plats. Man skulle ju kunna tro att det bara var att börja cykla sen, icket, då skulle cykeln ställas in. Jag ställde mig bredvid min cykel och hoppades på att en vänlig själ skulle komma till min undsättning, mirakulös nog gjorde det det. Träningspasset påbörjades och självklart överskattar jag mig själv och får en chock när hon längst fram säger ?det var uppvärmningen? då jag trodde att slutet var nära. Resten var mest en plåga, jag han både tro att jag skulle spy och svimma men det gick bra trots allt förutom att jag var rödare än en tomat, inte smickrande.

När det hela var över skulle man strecha och sedan rengöra cykeln, vilket låter logiskt och bra. Vad som var mindre logiskt var att man skulle ta handuken som var totalt dränkt i svett och spraya på något på den för att sedan torka bort svetten från cykeln med svetthanduken. Jag tyckte det var konstigt men tänkte även att det är bäst att göra som man förväntas.