en tisdag
Jag har en grymt bra undanflykt till att jag nästan aldrig skrivet på bloggen nu förtiden och allt skyller jag på min far. Han har nämnligen gjort så att internet inte fungerar i källaren där jag bor och nu inte heller någonstans i huset.
I alla fall så fyllde min farbrors sambo år igår, därför var vi där och åt tårta, jag och min familj. Tårtan var obeskrivligt god, men chokladkakan hon hade gjort var ännu godare! Jag tänkte att jag kanske skulle fråga om receptet men sen vågade jag inte för jag tänkte att om det var så fruktansvärt gott kanske det var ett gammalt hemligt polskt recept. Vad vet man.
När jag kom hem gick jag ut på promenad, som jag ofta gör, jag tror att det är nödvändigt för att rensa huvudet. Johanna ringde mig och berättade bland annat att hennes 23åriga kusin skulle gifta sig, totalt otippat, jag blev chokad även fast det inte ens var min kusin. Fast min kusin ska också gifta sig snart, hon är dock lite äldre. Man blir lite småstressad och känner att livet går aldelens för fort, jag kommer ihåg när Johannas kusin gick på midgård och nu ska hon gifta sig, huxflux. Detta innebär att hon måste ha varit lika gammal som oss när hon gick på gymnasiet, kommer det då också bara säg ploff och alla mina kompisar börjar gifta sig. Jag känner pressen att göra något av mitt liv.
På min promenad gick jag förbi skolan, där lät det i flaggstången och i fläktar från musiksalen, jag tycker skolan och hela området runt skolan är obehagligt, inte för att jag har hemska minnen från när jag själv gick där utan bara för att skolor i allmänhet har en tendens att vara obehagliga, jag har fått en känsla av det försigår mycket skumheter på skolor på kvällarna. Jag tror inte på spöken, men om det spökar någonstans så måste det vara på skolor.
Jag fortsatte att gå, klockan var runt tio så det var inte så mycket folk ute men det kom en kille från andra sidan korsningen och jag insåg att vi skulle komma in på samma väg och förmodligen samtidigt också. Det är då man måste bestämma sig, har man kapaciteten att gå snabbare och slippa hamna efter eller ska man sakta in och låta den andra personen passera? Jag bestämde mig för att satsa och öka takten, det gjorde han också. Det blev som en tävling, jag tror båda uppfattade det så, han vann men halvsnubblade i snödrivan när han försökte gena över plogkanten, jag småskrattade och tänkte att det inte var mer än rätt att han fick gå före när jag fick skratta åt honom för att han till varje pris skulle hinna före och snubblade på kuppen.
I alla fall så fyllde min farbrors sambo år igår, därför var vi där och åt tårta, jag och min familj. Tårtan var obeskrivligt god, men chokladkakan hon hade gjort var ännu godare! Jag tänkte att jag kanske skulle fråga om receptet men sen vågade jag inte för jag tänkte att om det var så fruktansvärt gott kanske det var ett gammalt hemligt polskt recept. Vad vet man.
När jag kom hem gick jag ut på promenad, som jag ofta gör, jag tror att det är nödvändigt för att rensa huvudet. Johanna ringde mig och berättade bland annat att hennes 23åriga kusin skulle gifta sig, totalt otippat, jag blev chokad även fast det inte ens var min kusin. Fast min kusin ska också gifta sig snart, hon är dock lite äldre. Man blir lite småstressad och känner att livet går aldelens för fort, jag kommer ihåg när Johannas kusin gick på midgård och nu ska hon gifta sig, huxflux. Detta innebär att hon måste ha varit lika gammal som oss när hon gick på gymnasiet, kommer det då också bara säg ploff och alla mina kompisar börjar gifta sig. Jag känner pressen att göra något av mitt liv.
På min promenad gick jag förbi skolan, där lät det i flaggstången och i fläktar från musiksalen, jag tycker skolan och hela området runt skolan är obehagligt, inte för att jag har hemska minnen från när jag själv gick där utan bara för att skolor i allmänhet har en tendens att vara obehagliga, jag har fått en känsla av det försigår mycket skumheter på skolor på kvällarna. Jag tror inte på spöken, men om det spökar någonstans så måste det vara på skolor.
Jag fortsatte att gå, klockan var runt tio så det var inte så mycket folk ute men det kom en kille från andra sidan korsningen och jag insåg att vi skulle komma in på samma väg och förmodligen samtidigt också. Det är då man måste bestämma sig, har man kapaciteten att gå snabbare och slippa hamna efter eller ska man sakta in och låta den andra personen passera? Jag bestämde mig för att satsa och öka takten, det gjorde han också. Det blev som en tävling, jag tror båda uppfattade det så, han vann men halvsnubblade i snödrivan när han försökte gena över plogkanten, jag småskrattade och tänkte att det inte var mer än rätt att han fick gå före när jag fick skratta åt honom för att han till varje pris skulle hinna före och snubblade på kuppen.
Kommentarer
Postat av: Lotta
lät som en god tårta! och jag håller med om att det kan vara knepigt när man är ut och går. ibland vet man inte om man ska gå om personen, för man vill ju heller inte ligga jämsides med personen för länge, så man måste verkligen speeda upp!
Trackback
