Lovisa!

Jag har haft dåligt samvete, inte mycket men lite grand, över att jag inte har skrivit på bloggen på flera dagar. Därför passar jag på att ta tag i det här på min nk lektion. För några dagar sen såg jag på Parkinson jag blev jätteglad för han var bra och jag har aldrig insett det, kanske för att min syrra tycker att det är bra, det tar liksom emot. Men nu när hon har flyttat är inte den känslan så stor, när jag hade kommit på det här mailade jag henne och berättade. Precis när jag hade skickat det mailet såg jag att han hade slutat! typ samma dag, hur stor är den chansen?! inte för att jag älskar honom så mycket men ändå, ganska typiskt.