Lovisa!

Kings of Convenience spelade på sagateatern igår. De var bra! Bra på snacka också, jag brukar inte gilla norska språket så mycket som svenskar i allmänhet gör men jag kunde inte låta bli att tycka att det lät roligt när jag hörde dem prata. Inte heller kunde jag låta bli att le åt Erlend Øye när han dansade runt till "i'd rather dance with you". Innan Kings of Convenience spelade en kille som hette Robert nånting, han var också bra, väldigt lugn musik, Sofia tyckte han lät som Timo Räisänen, vilket hon hade helt rätt i. Efteråt gick vi på efterfesten på news, det var kul, jag är dock trött idag.

Måndag, igen. Jag gick upp en timme och en kvart före bussen gick för att hinna allting, jag hann läsa halva tidningen och for till skolan utan matkort. Första timmen hade vi musik och spelade blues, eller alla spelade blues förrutom jag, enligt musikläraren spelade jag mer reggae, men men, reggae är inte dåligt heller, även om det inte var tanken. Efter musiken gick jag till körskolan för att plugga teori, när jag öppnade boken var matkortet där! Jag skulle få äta lunch! det lönar sig att vara duktig. Efter lunchen hade vi först kunskapens vilkor och sedan engelska, på engelskan redovisade jag, det gick bajs, jag brukar aldrig bli nervös, inte så mycket, jag fick total blackout och skakade, sjukt obehagligt. Jag fick lov att säga att jag inte kunde redovisa men då fick jag svara på frågor istället, vilket var bättre i och för sig, helst ville jag därifrån. Tyskan finns inget att säga om.

Efter skolan gick jag och köpte en kalender, igen, när jag skrev på kvittot blev jag chockad över hur snyggt jag själv skrev. För att fördriva lite tid gick jag genom mvg innan jag åkte hem med pappa, där var det en kille som stod och spelade guitarhero han stajlade jättemycket och hade värsta publiken inifrån akademi bokhandeln och de som satt ovanför och fikade, väldigt underhållande, han var inte riktigt som andra.

Ofta när jag är ute och går ensam och möter människor får jag en känsla av att de ska rycka tag i mig eller slå till mig men det brukar de aldrig göra. Idag mötte jag en man på en cykel, jag fick en väldigt stark känsla av att han skulle göra något oväntat, fast det var inte så allvarligt, han sa något som jag inte hörde och cyklade sedan vidare.

Efter middagen gick jag till biblioteket i sävar, det var länge sedan jag var där och jag tänkte att det är illa att man inte uppskattar biblioteken mer än man gör, man får låna böcker gratis! hur bra som helst, samma sak med museumen, man tar allt för givet. Från och med idag ska jag för alltid vara tacksam.

När jag kom hem igår från första dagen på sista terminen i skolan någonsin åt vi jättegod middag! När vi nästan hade ätit klart konstaterade jag och saga att det hade stått en lastbil och blinkat utan för vårat hus i några minuter, pappa bestämde sig för att gå ut. När han kom ut möttes han av mannen från lastbilen som då också hade stigit ut. Inne i huset spekulerades det om lastbilschaufförens nationalitet, jag trodde att han var svensk, vilket jag fick äta upp ganska fort då armar började flyga fram och tillbaka, till höger och vänster och det var ganska uppenbart att det inte talades särskillt mycket svenska eller något annat språk heller för den delen. Chaufförens mobil ringer och han svarar, det var så roligt att se på dem tillsammans för det var så lika, exakt samma kroppsspråk. Efter en stund gick de in i lastbilen och kollade på gpsen lite senare kom pappa tillbaka in till huset och berättade om tysken som skulle till holmsund. Jag tycker att det var ganska bra gjort av dem att komma fram till allt de gjorde ändå, trots att de inte pratade samma språk.

Klockan åtta började grammisgalan på tv, säkert! höll det bästa talet, det är i stort sätt allt jag kan säga om den. Strax efter tio plingar det på dörren och en man stiger in i hallen. Jag gick dit, mannen var i 70-80 års åldern och verkade sakna framtänder. Han skulle till frisören på våran gata (efter klockan tio), jag gjorde mitt bästa, vilket inte är så bra, att förklara vägen, det borde egentligen inte ha varit så komplicerat men det blev det. När jag hade stängt dörren igen fick jag höra från min mor och syster i vardagsrummet att jag hade sagt fel väg. De var dock uppenbarligen för bekväma för att ta sig upp från soffan och berätta det, eller ens ropa ut i hallen att jag hade fel. Engligt dem var anledningen att han lät lite suspekt. Jag har själv många erfarenheter av hur frustrerande det kan vara att få fel direktioner om vägen så jag kan förstå om han var upprörd, därför blev jag rädd att han skulle komma tillbaka och vara arg. Saga, snäll som hon är gick och låste dörren.

Var det någon som spelade in lynley förra lördan? Jag skulle spela in det men missade det.

I år har Saga spelat trettondagskuppen, det är innebandy, för alla som är lika lite insatta som mig. Hon är 96a men de spelade i 95ornas serie och igår var det semifinal, jag var enormt nervös efter första halvleken då det stod 1-1. Jag tycker annars aldrig att sport är intressant men det här var grymt plågsamt. Hur som helst förlorade de, men de spelade sjukt bra! Värt att nämna är också att deras lag inte har förlorat en hemmamatch sedan 2004, som det ryktas, det är inte illa om man är 11 år.

Idag åkte jag in till stan tidigt, runt 11 tiden.  Jag började med att gå till sjukhuset för att kolla vilken tid jag har hyposens för att för en gångs skull kunna komma dit på rätt tid. Det var lite krångligare än jag trodde men efter att ha pratat med några olika personer kände jag mig väldigt nöjd då jag hade fått min rätta tid! Efter det gick jag direkt till stan, där köpte jag en almanacka. Nu kan jag skriva upp alla tider som jag inte får glömma, hur bra som helst!

Almanackan köpte jag på akademibokhandeln, jag gillar
akademibokhandeln, jag går alltid dit när jag är på stan oftast flera gånger, fast jag egentligen inte har något ärende och inte gillar jag att läsa heller, det är ett mysterium. Däremot tror jag inte att akademibokhandeln gillar mig, i alla fall inte personalen. Ingen där har gjort mig någonting men jag känner bara jättemycket att de inte gillar mig och därför är det också konstigt att jag gillar att vara där så mycket.

När man går på stan ensam ser man mycket mer intressanta människor jämfört med då man går med någon. Idag till exempel såg jag en man som såg ut som att han var en tysk mitt i andra världskriget, med hatt, rock, en tidning i handen och en väldigt allvarlig blick, han såg till och med nästan, bara nästan svartvit ut.

Jag funderar på att någon gång den här veckan gå på bio, själv. Bara för att jag aldrig har gjort det och för att jag gillar känslan av att vara självständig lite nu och då. Tänkte se beemovie, det är mycket möjligt att jag inte kommer att gilla den, men å andra sidan gillar jag nästan aldrig filmer, men det är trevligt att gå på bio.

Det är värt att nämna att jag åt palt till middag idag för det är så fruktansvärt gott. Äran är helt och hållet mamma och mormors. Efter jag hade ätit hade jag tänkt gå och skaffa ett gymkort men jag gick med linn till sara och johanna och fikade och spelade spel istället, mycket roligare!