Lovisa!

Jag var just med om något traumatiskt, jag sitter och försöker skriva svenska samtidigt som jag har vh1 på på tvn, jag blev då super glad när jag hörde tonerna från the joker med steve miller band. Sedan fick man se dem, inte lika unga som på 70-talet, vilket iofs är logiskt. Jag googlade det, steve miller är idag 64 år.

Jag har ett tips till alla också, ät inte en hel stor jordnötspåse själv på en halvtimme, risken för illamående och äckelkänslor är hög, tro mig, jag provade nyss.

Saga annonserade idag vid middagsbordet att hon ska införskaffa en "palmestinasjal" imorgon.

Idag var jag på friluftsdag i vindeln det var kul men liften hatade mig och min bräda. Efter middagen gick jag på promenad och ute i snön såg jag en snöklump som såg ut som en ekorre, när jag kom närmare såg den ut som en elefant och bakifrån som en höna.

För några dagar sedan såg jag på tv, de pratade om allvarliga grejer, men jag kunde ändå inte låta bli att notera att en i svenska Amnesty heter Lise Bergh, undrar om hon eller nöjesfältet fanns först...

Jag har en grymt bra undanflykt till att jag nästan aldrig skrivet på bloggen nu förtiden och allt skyller jag på min far. Han har nämnligen gjort så att internet inte fungerar i källaren där jag bor och nu inte heller någonstans i huset.

I alla fall så fyllde min farbrors sambo år igår, därför var vi där och åt tårta, jag och min familj. Tårtan var obeskrivligt god, men chokladkakan hon hade gjort var ännu godare! Jag tänkte att jag kanske skulle fråga om receptet men sen vågade jag inte för jag tänkte att om det var så fruktansvärt gott kanske det var ett gammalt hemligt polskt recept. Vad vet man.

När jag kom hem gick jag ut på promenad, som jag ofta gör, jag tror att det är nödvändigt för att rensa huvudet. Johanna ringde mig och berättade bland annat att hennes 23åriga kusin skulle gifta sig, totalt otippat, jag blev chokad även fast det inte ens var min kusin. Fast min kusin ska också gifta sig snart, hon är dock lite äldre. Man blir lite småstressad och känner att livet går aldelens för fort, jag kommer ihåg när Johannas kusin gick på midgård och nu ska hon gifta sig, huxflux. Detta innebär att hon måste ha varit lika gammal som oss när hon gick på gymnasiet, kommer det då också bara säg ploff och alla mina kompisar börjar gifta sig. Jag känner pressen att göra något av mitt liv.

På min promenad gick jag förbi skolan, där lät det i flaggstången och i fläktar från musiksalen, jag tycker skolan och hela området runt skolan är obehagligt, inte för att jag har hemska minnen från när jag själv gick där utan bara för att skolor i allmänhet har en tendens att vara obehagliga, jag har fått en känsla av det försigår mycket skumheter på skolor på kvällarna. Jag tror inte på spöken, men om det spökar någonstans så måste det vara på skolor.

Jag fortsatte att gå, klockan var runt tio så det var inte så mycket folk ute men det kom en kille från andra sidan korsningen och jag insåg att vi skulle komma in på samma väg och förmodligen samtidigt också. Det är då man måste bestämma sig, har man kapaciteten att gå snabbare och slippa hamna efter eller ska man sakta in och låta den andra personen passera? Jag bestämde mig för att satsa och öka takten, det gjorde han också. Det blev som en tävling, jag tror båda uppfattade det så, han vann men halvsnubblade i snödrivan när han försökte gena över plogkanten, jag småskrattade och tänkte att det inte var mer än rätt att han fick gå före när jag fick skratta åt honom för att han till varje pris skulle hinna före och snubblade på kuppen.

Måndagkväll 19.00 tog jag mig till Sävar Simhall för att efter många års fruktan ännu en gång ge mig på ett spinning pass. Jag mindes spinningen som en mardröm men tänkte att jag efter de senaste åren skulle vara lite mer vältränad och orka bättre. Jag hade fel.

 

När jag anlände till träningen var min första uppgift att hämta en cykel, inga problem tänkte jag, det var problematiskt, det är sjukt hur mycket de där cyklarna väger. När jag väl hade tagit mig in i själva rummet där de flesta redan satt och cyklade, jag hittade mig efter en del förvirring en plats. Man skulle ju kunna tro att det bara var att börja cykla sen, icket, då skulle cykeln ställas in. Jag ställde mig bredvid min cykel och hoppades på att en vänlig själ skulle komma till min undsättning, mirakulös nog gjorde det det. Träningspasset påbörjades och självklart överskattar jag mig själv och får en chock när hon längst fram säger ?det var uppvärmningen? då jag trodde att slutet var nära. Resten var mest en plåga, jag han både tro att jag skulle spy och svimma men det gick bra trots allt förutom att jag var rödare än en tomat, inte smickrande.

 

När det hela var över skulle man strecha och sedan rengöra cykeln, vilket låter logiskt och bra. Vad som var mindre logiskt var att man skulle ta handuken som var totalt dränkt i svett och spraya på något på den för att sedan torka bort svetten från cykeln med svetthanduken. Jag tyckte det var konstigt men tänkte även att det är bäst att göra som man förväntas.

Till att börja med vill jag be om ursäkt till dem som har lagt märke till att jag har varit dålig på att skriva på slutet, klagomål har utdelats och jag har tagit dem till mig.

Hur som helst så har jag börjat ta tag i träningen på allvar. Idag var jag på Fyspower, det är inte att leka med. I studion, som var platsen för träningen fanns väldigt många speglar, på gott och ont skulle jag vilja säga. Nu och då har jag fått höra att jag har lite annorlunda springstil men jag har aldrig förstått vad folken menar och fortsatt springa som jag gör utan vetskap om hur det egentligen ser ut. Nu vet jag. Det går inte ens att beskriva men benen flyger liksom utom kontroll. Jag försökte korrigera min springstil men det krävs nog en hel del arbete för att lyckas, det är dock bra att jag vet nu.

Det viktigaste ska inte glömmas, idag var FETTISDAG, dagen vi alla har väntat på sedan februari 2007. Hoppas alla har fått minst en semla. I annat fall kan jag tipsa om att de bara kostar 10 spänn på ica någonstans, det läste jag i tidningen.

Igårkväll var jag vaken ganska länge, då jag är det har jag en tendens som förmodligen alla andra att tänka på saker jag inte vill tänka på. Igår var det tandläkaren och mina tänder. Ju längre jag tänkte på det desdå mer övertygad blev jag att jag faktiskt hade ont i tänderna och förmodligen hål i varenda en av dem. Under hela mitt liv har jag aldrig varit rädd för tandläkaren men det senaste året har skräcken byggts upp. Detta kan bero på att sist jag var där påstod min tandläkare att jag absolut behövde tandställning, vilket inte känns så kul när man är 18, speciellt eftersom jag aldrig tidigare hade stört mig på mina tänder. Jag blir också anklagad för att dricka för mycket läsk, vilket jag för övrigt aldrig gör. Hursomhelst, min plan är att inte gå till tandläkaren förrän jag har flyttat så att jag kan få en annan möjligen lite snällare tandläkare, nu har jag en perfekt anledning att flytta härifrån fort.